Anteckningar

Anteckningar


På den här sidan reflekterar jag över den tid vi lever i och det skifte och förändringsarbete mänskligheten genomgår just nu. Det börjar hos oss själva. Därför använder jag ofta mig själv som utgångspunkt.


Gå gärna in under Kontakt och skicka din reflektion så kan vi ha en dialog. Jag kommer med andra ord inte att publicera det du skriver. Det är ett samtal mellan dig och mig. Välkommen! / Johanna

Till startsidan


Aug 2022


140822 - En tråd i taget

Befinner mig mitt i en massiv inre utveckling och det är så mycket jag skulle vilja dela med mig av att jag inte vet vilken tråd jag ska dra i först. Det är egentligen omöjligt att överblicka det som sker, eller förstå exakt vart jag är på väg, att jag får ta det i små doser och nysta en tråd i taget. Mitt inre arbete står i direkt förbindelse med det som sker på ett större övergripande mänskligt plan och kan därför vara av intresse för fler än bara för mig.


Ännu en faktor som försvårar för mig är att komma över mitt sedan länge inlärda mönster att försöka passa in i det narrativ som vi människor lever i. Vi kan inte se förbi att det i vårt samhälle gäller att ha ”rätt” åsikter för att inte bli utfrusen, förminskad och hånad. Mitt problem är att jag inte längre klarar balansgången mellan att göra det jag förväntas göra och att följa min inre röst, så jag måste välja - stanna i det gamla eller fortsätta framåt. För mig finns bara en väg.


Jag har egentligen redan lagt arbetet med att passa in bakom mig för att följa det jag innerst inne vet är sant. Det är bitvis en smal väg att gå men jag vet att inget kan stoppa mig från att fortsätta. Jag kan inte bortse från den inre drivkraft jag har. Den lämnar mig helt enkelt inte ifred hur mycket jag än skulle vilja försöka. Skitjobbigt stundvis, rent ut sagt, men samtidigt min välsignelse då jag vet djupt i mitt hjärta att det är värt besväret tusen gånger om. Så jag fortsätter dra i mina trådar och nysta lite här och lite där. / J


130822 - Finns ingen quickfix

Med en svalkande dusch och en sur skiva lime kickar jag igång mig igen och återkopplar till kraften i magen. Det är visserligen en varm dag men det ska inte behöva innebära att jag tappar kontakten med mig själv. Jag kan fortfarande vara närvarande även om jag tar det i långsammare tempo.

 

Passerade igenom några tunga energier tidigare idag och fastän jag så väl vet behöver jag ändå påminna mig om att inget är konstant. Jag kommer alltid igenom för det är helt enkelt så livet fungerar. Efter regn kommer sol. Det vet vi med säkerhet även om det ibland kan ta lite längre tid än vi skulle vilja. Och det är vad den här tiden vi lever i handlar om, att lära oss hur vi kommer igenom. Kanske är det inte så komplicerat som vi kan tro.


Det finns ingen "quickfix", ingen injektion som löser allt. Tvärtom är injektionen en senväg som bara gräver vår egen grav, Kan kännas skönt i stunden men har en minst sagt bitter eftersmak. Däremot kan det vi hittills alltid väjt för visa sig vara öppningen och fortsättningen på ett fantastiskt liv. Den enda ”haken” kan vara att du behöver bli bästa vän med dig själv men det kan jag lova dig att det finns sämre dealar. Så andas och håll huvudet kallt. Du kommer igenom förr eller senare. 


Kram / J


130822 - Hemliga rum

Hemliga rum i min trädgård. Krukan som inte borde stått ute under vintern fick i stället bli en installation där gurkan letade sig in genom den trasiga bottnen. Så fantastiskt att hitta möjligheter i det jag inte hade planerat. Egentligen är allt jag möter möjligheter om jag väljer att se det så. Och varför skulle jag inte?

100822 - Helt fantastisk, underbar och oändligt värdefull 

Får en känsla av att glida lättare igenom. Motståndet och rädslan inom mig är inte lika kompakt. Vet att det bara är att fortsätta. Så det är vad jag gör. Fortsätter min resa mot att möta mig själv.


Så många röster i mitt huvud som försöker få mig på andra tankar men jag vet att alla andra vägar är så väl beprövade att de är totalt utnötta. Jag är så innerligt trött på att hålla mig tillbaka. Alla måsten, alla ”rätt” eller ”fel” ropar för döva öron. De ropar att jag är galen, att jag sviker dem, att ingen kommer att vilja ha med mig att göra och så vidare. De försöker allt de kan för att hålla mig på plats men för mig finns ingen återvändo. Antingen lyssnar jag på dem, och fortsätter svika mig själv, eller så ger jag mig ut i det liv som jag vet är fyllt av oändliga möjligheter och då pratar jag inte bara om en fysisk verklighet utan ett inre liv som får mitt hjärta att sjunga och dansa och känna mig som en helt fantastisk, underbar och oändligt värdefull varelse.

 

Ok, värsta scenariot är att jag skulle ha fel, men då har jag i alla fall gett det en verklig chans. Om jag inte gjorde det skulle jag för alltid undra och jag skulle få leva ett liv på sparlåga. Så jag tar risken, eller snarare chansen. Jag har inget att förlora. Bara genom att försöka har jag stått upp för mig och gett mig den respekt jag förtjänar. Det kan till och med räcka riktigt långt. Har inget färdigt facit att presentera bara en inre vetskap att det här är min resa att göra. / J


090822 - Sanningen viktigare än att ha rätt

Jag vet det jag vet. Jag ser det jag ser och det handlar om liv. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.


Någon säger att jag är galen. Någon säger att jag sätter mig över andra men jag fortsätter säga att jag ser det jag ser. Det är bara så det är. Jag vet att vi är många som ser och blir fler och fler. Människor reser sig upp över hela världen. Det är min tröst. Det ger mig mod att fortsätta stå upp för det jag vet djupt inne i mig.


Ja, du kanske tycker att jag uttrycker mig i svepande ordalag men det är också för att skydda mig själv. Du som känner mig sen tidigare vet att jag talade i klartext under en tid på framförallt fb. Jag är tacksam för att jag gjorde det av respekt för mig själv. Jag tog några smällar och valde därefter att ta ett steg tillbaka. En del av mig trodde nog att det bara var att berätta det jag såg men lärde mig snabbt att det räcker inte med övertygande fakta. Så många känslor var involverade som styrde konversationen. Rädslan var kanske den största och vad vi vill ska vara sant. För mig är i slutänden sanningen viktigare än att ha rätt.


Det är inte lättvindigt jag står här. Hade jag velat välja den enkla vägen hade jag inte fortsatt kliva fram. Medveten om att Rom inte bygdes på en dag tar jag nu en alternativ väg att möta människor en till en och ha de viktiga samtalen för den som vill. Så, om du genuint vill ta reda på mer så berättar jag gärna. Skriv till mig så kan vi ha en dialog.


Ett skäl till för mig att fortsätta kämpa för det jag tror på är att jag ser ljuset i tunneln. Jag vet att möta mörkret och mina rädslor är min väg igenom och ut. Jag vet för att jag också ser att vi är så mycket mer. Vi har så mycket kraft inom oss. Vi bär på en enorm potential att skapa våra liv. Smärtan och mörkret vi ser i världen är inte undergång. Det är födslovåndor. Vi håller på att vakna upp och inse vår styrka. Nu är inte läge att ge upp. Smärtan är inte farlig. Den gör bara ont. Så håll ut ett stycke till.


Allt gott / Johanna


080822

Den enda verklighet som finns är den i mig. Det är min inre resa, mina steg, mina genombrott utifrån de erfarenheter som format mig. Att ens försöka jämföra mig med någon annan är ett grovt svek mot mig själv. Det här är min resa och jag gör den på mina villkor.


Mina skyldigheter är främst gentemot mig själv, för min skull och för alla andras. Vill jag göra en skillnad för världen måste jag börja med mig själv. Jag behöver möta mig som den jag egentligen är innerst inne, även de sidor som skrämmer mig, för det är ju så att det är våra rädslor som skapar konflikt. Står vi över våra rädslor, det vill säga inte låter dem styra oss, då kan vi uträtta underverk.


Att möta oss själva kan vara det mest skrämmande och samtidigt det mest fantastiska vi kan vara med om. Jag är övertygad om att det är något jag inte vill missa. / J


070822

Ibland kan jag tycka att det är ett evigt processande på insidan. Om det inte vore för att jag varje dag upplever en påtaglig utveckling så skulle jag för länge sedan gett upp. Ibland landar processandet i en frustration vilket förstås i sig kan vara frustrerande. Men det fina med frustrationen är att den är en hjälp att studsa upp igen, hitta mitt jäklar anamma och bestämma mig för att göra något åt saken. Att jag skulle vara ett offer vet jag vid det här laget är en illusion.


Den här morgonen resulterade min frustration i en övertygelse om att jag kommer att göra allt för att leva mitt fullaste liv så länge jag finns här. Det finns nämligen inga hinder mer än de jag själv målar upp i mitt medvetande. Att inta offerrollen hjälper inte min sak det minsta och inte någon annan heller för den delen. 


Vi människor är så oändligt mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss. Det är vår mänskliga rätt att återta den vetskapen, vår suveränitet och leva våra liv så som vi förtjänar dem, det vill säga helt fantastiska, underbara liv. Vi kan. Vi behöver bara inse att vi varit vilseledda och trott motsatsen. Istället kan vi börja vänja oss vid tanken att vi förtjänar allt vi kan föreställa oss och drömma om.

/ J 


060822

Det lurigaste av all manipulation är att utmåla några människor som ”goda” och andra därmed som ”dåliga”. Det finns ett ”rätt” sätt att tänka och det finns ett ”fel” sätt. Väljer du inte det rätta sättet kommer domen och därefter utfrysningen. Det spelar då ingen roll vad som egentligen är sant.


Jag är en hängiven anhängare av att det är endast sanningen som kan göra oss fria. Och sanningen bär var och en inom sig och det är vars och ens ansvar att stå upp för den. Vi kommer inte undan oss själva och i slutänden är just det faktiskt något fantastiskt bra eftersom livet alltid är på vår sida. Så vad kan egentligen gå fel?


050822

Lyfter fram och använder mig av känslan i magen. Det som tyckts suttit orubbligt fast börjar röra på sig och ge mig hopp. Jag kan lita till min känsla. Börjar förstå det, på riktigt. Enbart logik räcker inte för logik går att manipulera. 

/ J


040822

Ett steg i taget och resan går lekande lätt. En liten skiftning i nuet och jag dansar in i framtiden. Det handlar om tilliten till att livet egentligen är ämnat att vara alldeles fantastiskt underbart. Vi lärde oss tro motsatsen att livet skulle vara en kamp men ingen talade om att allt hänger på hur vi själva väljer att se på det vi möter. Vi väljer perspektivet. Vi har var och en nyckeln. 


Ta hand om dig / J

020822

Knäcker koder på löpande band. Mina ögon öppnas allt mer. Vill inte längre hålla tillbaka. Ifrågasätter allt jag någonsin lärt mig. Ser hur vi, mänskligheten, blivit manipulerade och hjärntvättade under decennier, ja århundraden. Allt det vi känner som vår verklighet är egentligen en stor lögn som blivit det normala. Och den största lögnen av dem alla är att vi inte skulle vara fantastiska, enastående varelser med en oändlig skaparkraft.


Vi har levt i ett fängelse utan att veta om det. Vi har varit skuldbelagda med att det är vi som förstör vår jord. Vi har fått lära oss vad som är ”goda” åsikter och vad som är ”dåliga”. Har du en annan åsikt än den som anses normal får du en massa skällsord kastade efter dig – rasist, homofob, klimatförnekare, antiva(xxx)are, konspirationsteoretiker, högerextremist och så vidare och massan hakar på. Söndra och härska är ett känt uttryck. Någon drar i trådarna och bestämmer vilken åsikt du ska ha. De som inte följer normen ska tryckas ner och hånas, ett fenomen som vi känner igen sen tidigare.


Allt detta kan låt dystopiskt och hopplöst men de goda nyheterna är att vi nått den punkt då allt det mörka som gömt sig under ytan, bakom det så kallade goda, nu kommer fram i ljuset för att förintas. Det måste ske eftersom det mörka inte kan överleva i ljus. Så även om allt kan tyckas hopplöst och totalt kaos just nu så är vi på väg att hela och läka. Det vi var och en kan göra är att hålla oss centrerade i oss själva och låta ljuset inom oss brinna. Hålla huvudet kallt helt enkelt. Efter kaos kommer ordning. Tro på dig och håll ut lite till.


Allt gott / Johanna



010822

Dags att ta mig an augusti månad. Jag är stolt över mig själv och min resa. I slutänden måste jag lyssna till mig själv och ta de nödvändiga stegen hur svåra de än är. Jag som varit så beroende av omgivningens godkännande står nu upp för mig själv och gör de obekväma valen, vilket långt ifrån alla är nöjda med, men vad de kanske inte vet är att jag gör det för dem också. Det finns nämligen ingen annan väg än att följa sanningen. Problemet är att vi lurats att tro att sanningen är lika med undergång men inget kan vara mer fel. Sanningen ska göra oss fria heter det ju och det är en av de pusselbitar genom livet som etsats sig fast i mitt medvetande kanske för att jag djupt där inne visste att det faktiskt var sant.


Så det är bara att fortsätta gå. Alternativet finns inte längre om jag inte vill möta min undergång och det vill jag så klart inte. Dessutom vill jag inte missa äventyret med mänsklighetens uppvaknande. Den som är vaken ser att världen inte håller på att gå under. Långt därifrån. Den som är vaken ser att världen befinner sig i födslovåndor.


Ta hand om dig / J


Juli 2022


310722

Sista juli. Känns nästan som att vi är närmare hösten än mitt i sommaren eftersom nätterna varit så svala. 11 grader hade vi härom natten. Älskar hösten med dess klarhet men ska kanske vara glad över att det är en bit dit då vi troligen har en del turbulens att vänta ute i världen. Jag menar, skönt att inte vara mitt i iskalla vintern om allt släcks ner.


Nu sätts tilliten på verkligt prov. Jag kan bara navigera med hjälp av känslan i mig. Steg för steg. Något stort måste i alla fall vara på gång. En fråga som dyker upp är varför vi har en närmast obefintlig valrörelse med bara drygt en månad kvar till valet och varför vi inte hör något från de som ska vara våra styrande politiker. De verkar ha tystnat. Det borde vara full kommers vid det här laget men det enda jag sett är S och SD’s bleka reklamsnuttar på TV4.


Ja, det kommer att visa sig. Jag sätter i vilket fall min tillit till de goda krafterna och ser till att jag håller mina egna energier höga. Ljuset segrar alltid över mörkret. Vi behöver bara våga tro. Det är en utmaning, jag vet, men när vi väl sett igenom lögnen, att vi inte skulle vara fantastiskt kraftfulla varelser med en oändlig makt att påverka våra liv, då finns det inget som kan stoppa oss. Och vi, mänskligheten, är på gång. Det syns inte i de traditionella mediekanalerna eftersom de är styrda och en del av lögnen, men vågar vi blicka utanför så ser vi hur det jäser och pyr ja till och med kokar och brinner bland människor över hela jordklotet. Mänskligheten vaknar och det är vad allt det här handlar om.


Ja, vi lever i en spännande tid. Så andas och håll fötterna stadigt på jorden för det här kommer att passera precis som allt annat. Det är en universell lag. Inget är konstant utom förändringen och nu förändras förutsättningarna på vår planet. Vi har egentligen inget annat val än att åka med. / J


290722

Har gjort ett riktigt jobb idag. Det gäller att hålla fokus genom passagerna. Idag har båten gungat ordentligt. Jag kan bara göra det som universum ber mig om. Varken mer eller mindre. Och det där med universum är faktiskt inte så mycket hokus pokus. Vad det handlar om är känslan. Det är via den som universum kommunicerar.


Allt är förlåtet. Ligger bakom mig. Här är jag och jag reser lätt. Just nu befinner jag mig på kusten i Norra Bohuslän. Imorgon vet man aldrig var jag är. Men sak är säker. Jag är fri som fågeln. Vem som vill kan slå följe med mig men då måste den också kasta loss. Spelar ingen roll om det är en närstående, en vän eller en ny bekantskap. Det är upp till var och en att ta steget. Ingen annan kan göra det åt dig.


250722

Vindarna där ute tar i. Jag förbereder mig för besök i morgon. Passar på att tvätta lakan och dammsuga. Sen ska jag testa att göra en ny variant av rawfoodbollar med passionsfrukt i den här gången. Kan inte bli annat än en hit.


Jättebra att instagram är borta. Det hade verkligen blivit en kanal med mycket skräp som kom upp i mitt flöde. De vill styra mig och jag kan förstå att det är alldeles för lätt att bara åka med i deras brus. De vill fördumma oss och få oss att inte se och tänka själva. För mig är det mycket bättre att, istället för att ta den där extra rundan på instagram, bara lägga ifrån mig mobilen, slappna av, andas och hålla energierna höga. Det är det bästa verktyget i den tid vi befinner oss i. Närvarande och vaken.


240722

Skalar av. Skalar ner. Till själva kärnan/essensen av den jag är. Vet att det jag gör i mig står i direkt kontakt med det kollektiva medvetna, med hela mänskligheten. Vill jag åstadkomma verklig förändring börjar jag med mig själv. Det går helt enkelt inte att komma undan. Och det är det svåraste av allt för då måste jag möta mig naken precis som den jag är. Men då måste jag också förstå mitt värde och att det jag kommer att hitta bara är vackert. Alla andra tankar om mig som strider mot det är en illusion. Det här gäller oss alla. Därför skalar jag av och plockar fram mig själv i ljuset.