Anteckningar

Anteckningar


På den här sidan reflekterar jag över den tid vi lever i och det skifte och förändringsarbete mänskligheten genomgår just nu. Det börjar hos oss själva. Därför använder jag ofta mig själv som utgångspunkt.


Gå gärna in under Kontakt och skicka din reflektion så kan vi ha en dialog. Jag kommer med andra ord inte att publicera det du skriver. Det är ett samtal mellan dig och mig. Välkommen! / Johanna

Till startsidan


Okt 2022


2/10 - Bring it on!

Har sovit djupt och länge de sista nätterna. Drömt mycket. En fridfull känsla av att vara omhändertagen. Kanske för att jag tillåter mig att åka med mer utan att göra motstånd. Jag litar till universums plan. Är mer accepterande av nuläget. Inser att det är ingen tillfällighet att jag befinner mig just här just nu.


Jag börjar på riktigt omfamna kraften i att hitta svaren inom mig. Förstår att det är på så sätt jag kan göra skillnad, på riktigt. Och det vill jag ju förstås inte missa. Ingen poäng eller vinst i att hålla mig kvar vid gamla föreställningar då jag faktiskt vet vid det här laget att de inte är till någon hjälp.


Jag vill ha det verkliga livet, det levande, skapande livet och när jag väl förstår att det faktiskt finns alldeles inom räckhåll så har jag inte längre något att tveka över. Så det är bara att fortsätta göra det som krävs. Jag är öppen och tar emot universums "direktiv".


Bring it on! 😉

/ J


1/10 - Ett liv i trygghet och frihet

Sker ett massivt inre arbete i mig nu. Förflyttar mig ljusår med hjälp av snabbspolning känns det som. För varje potentiellt hinder som dyker upp andas jag bara djupare och färdas rakt igenom. Är inte lika rädd för att väcka sovande björnar idag för dem vet jag att jag kan hantera. Det är bara att andas.


Är så tydligt att jag ska vara här själv just nu. Hade jag omgett mig med människor i det här skedet så hade jag bara blivit distraherad och tappat fokus. Behöver verkligen all min energi på det skifte jag, och vi alla, går igenom. Vi har alla olika uppgifter. Det här är min att vara här och fokusera på närvaron i mig. Som en del av den stora helheten vet jag att jag jobbar för oss alla.


Undrar ibland dock hur länge jag ska vara i den här fasen men det är inget att fundera för mycket på. Jag kommer att veta när det är dags för nästa steg. Jag är här så länge som behövs helt enkelt. När jag ser tillbaka på mitt liv och de större förändringar jag gjort så har det alltid varit en kraftfull inre känsla som drivit mig framåt. Det har inte funnits något att tveka över. Jag litar på att jag kommer att veta när det är dags igen.


Åh, vad jag är tacksam över att få vara med i den här tiden på jorden och på riktigt upptäcka den inneboende mänskliga potential som legat i dvala under en mycket lång tid, ja i många generationer till och med. Jag är tacksam för den vetskap jag har idag att jag bär på all makt att skapa det liv jag och vi alla egentligen är designade att leva, ett liv i trygghet och frihet att vara de vi är. 


Vissa sträckor famlar jag i mörker men då har jag i alla fall min inre kompass, den som bara vet, att luta mig emot. Jag har den och du har den. Vi behöver bara hitta tillbaka till den och dess röst som ropar inom oss och lära oss att känna igen den.


Nu finns det ingen återvändo. Vågen är redan här så det är bara att kliva upp på surfbrädan och åka med. Kan inte bli annat än helt fantastiskt underbart. Jag bara vet 🧡


Allt gott / J


1/10 - Det är ok

Det är ok att bara vara här, stilla hos mig, även när stormen viner där ute. Jag väljer. / J


Sept 2022


29/9 - Jag behöver min "skyddade verkstad"

Tog tacksamt emot solen på terrassen idag. Så skönt att, så här i slutet av september, kunna sitta med nakna armar och känna värmen och vinden mot huden. Njöt av bilden av mitt lilla höstarrangemang med växter så som echinacea, krysantemum och lavendeln, som nog kan klara sig någon månad ytterligare. På det blev det en kort vila och nu har jag avnjutit en kopp jasminte och scones med hemmagjord lime- och citronmarmelad.


Jag har verkligen allt här i mitt fina hem, min retreat. Ja, jag har allt. Här kan jag i lugn och ro göra mitt inre arbete med att möta det skifte vi, mänskligheten, går igenom just nu.


Att förändra världen börjar med oss själva, hos var och en. Vi gör det alla på olika sätt utifrån våra unika förutsättningar och de uppdrag vi har med oss i bagaget redan från det vi först landar här på jorden. Mitt uppdrag handlar just nu om att vänja mig av med gamla mönster, mönster som begränsat och som jag levt med ett helt liv, mönster som gått i arv i generationer och som hållt mig tillbaka från att vara den jag egentligen är, det vill säga en levande och skapande varelse.


Jag behöver min ”skyddade verkstad” här hemma för att i lugn och ro hinna lyssna in min egen röst, undan världens brus. Tids nog blir det dags att möta livet där ute ändå, vilket jag förstås också gör redan nu men i mer lagom doser och när jag själv väljer.


Att leva på mina villkor är en värdefull gåva jag idag tar emot då jag redan i tidiga år lärde mig att låta omgivningen avgöra vem jag skulle vara, det vill säga så som jag trodde den ville jag skulle vara. Nu vet jag att det är jag som väljer och har ansvar för mitt välmående och gör det jag behöver göra utan att låta andras reaktioner begränsa mig. 


Jag är här för att lära och växa. Jag är tacksam för allt livet ger mig eftersom det egentligen bara erbjuder öppningar och möjligheter. Allt ligger hos mig, hur jag väljer att ta emot och använda mig av det som kommer i min väg. / J

Echinacea som helar och läker. Naturen vet.


27/9

Allt jag behövde göra vara att invänta mig själv. Däri låg svaren.


9/9 - Från nätverkskabel till att rädda mänskligheten

Tänker jag själv blir det så bra så. Stolt över mig att jag listade ut hur jag skulle koppla in mig på nätverket med enbart en kabel (elskåpet var ett enda virrvarr av kablar, omkopplare mm). Nu är jag helt fri från min router. Så skönt!


Känner mig mycket nöjd med min nya svarta nätverkskabel som löper genom rummet bort till fiberuttaget i väggen som ett synligt bevis för att jag är fri från det trådlösa och tagit ännu ett steg bort från kontrollsamhället. Nu är det egentligen bara mobilen och mobilnätet kvar men det kan jag inte göra mycket åt i nuläget om det inte är så att jag stänger av mobilen helt, vilket jag också gör åtminstone nattetid.


En sak jag inte kommer att göra så är det att uppgradera mobilen till 5G. Det kommer inte att hända. Nu får min Samsung hänga med så länge det bara går. Är övertygad om att det kommer mer hälsosamma alternativ inom en överskådlig framtid. Tänker satsa på telepati istället ;-) Ja, jag tror faktiskt att vi har den förmågan inom oss men den är minst sagt ringrostig efter ett helt liv som programmerad varelse. Men det ska det bli ändring på nu allt eftersom mänskligheten vaknar upp ur sin hypnos.


Vi är på väg mot en bättre framtid som fria tänkande varelser. Vi har en bit att vandra dock även om det narrativ vi levt med bokstavligen håller på att falla sönder. Det är bara att iaktta hur mänskligheten skakar i sina grundvalar och det som legat dolt flyter upp till ytan.


Egentligen är förändringen mot en bättre värld tekniskt enkelt. Om vi kan släppa taget om rädslan och lita mer till vår inre vägledning så är narrativet förlorat då det faktiskt livnär sig på, och är helt beroende av, vår rädsla. Det är vi, människorna, som har nyckeln. Vi ska bara vakna upp så att vi kan se vad som faktiskt pågått under mycket lång tid.


Ja, så här kan mina tankebanor se ut. Det börjar med en nätverkskabel och slutar med hur vi räddar mänskligheten. Mitt liv i ett nötskal. Så spännande! Så, om det är så att du tycker att jag pratar en del obegripligheter får du gärna skriva några rader och ställa frågor eller bara dela dina tankar.


Jag har full förståelse för att det finns rum för förtydligande då jag är mitt uppe i min egen inre värld som expanderar i rekordfart. Lär mig bland annat att släppa kontroll, det vill säga försöka lista ut hur andra ska uppfatta det jag förmedlar. Ofta landar det i att jag helt kommer av mig istället. Bättre att du frågar. Inga frågor är fel. Bara kör.


Kram och allt gott / Johanna


7/9 - Kliver upp och gör mina sysslor

Vill/behöver bryta mönster. Överväldigad av allt sjukt som pågått i samhället och världen, som kommer upp till ytan men vet samtidigt att det är vägen vi måste gå för att bli verkligt fria.


Jag vill skapa en hållbar värld att leva i för mig och mina medmänniskor. Jag vill skapa en värld där vi lever i kärlek och respekt till allt levande. Jag vet att det finns ingen omväg. Jag måste starta hos mig och möta även de sidor som jag undvikit. Allt får vara med. Hela jag. I kärlek. Behövde bli påmind om det den här morgonen.


Så jag kliver upp och gör mina sysslor. Gör dem med kärlek till allt levande, till mig och till dig. Öppnar. Släpper in kärleken. Låter den lösa upp motstånd och göra gott.


Vi måste göra grovarbetet själva. Vi kommer inte undan det. Kan verkligen kännas ibland som att det suger, rent ut sagt, men jag vet ju samtidigt att det är så värt det. Så jag går in i min dag, närvarande i mina sysslor, medveten om att varje litet steg gör skillnad.

/ J


5/9 - Walkout

Så fortsätter jag min resa mot att steg för steg frigöra mig från den globalistiska agendan som går mot ett samhälle under deras kontroll. Den sista tiden har jag på riktigt börjat inse kraften i varje litet steg jag tar. Jag kan göra skillnad. Så här långt har jag vidtagit följande åtgärder:


  1. Jag tar inga mer vaccin
  2. Jag använder kontanter så långt det går
  3. Jag handlar ekologiskt från lokala entreprenörer så mycket jag kan
  4. Jag har gått ur Kivra (ingen mer kontroll från tredje part över mina privata affärer).
  5. Jag filtrerar mitt dricksvatten
  6. Jag har förberett mig för att kunna klara mina basala behov under minst en månad i händelse av kris, men bara en vecka kan göra skillnad så att man hinner ordna det för sig.
  7. Jag har idag gjort min sista transaktion via Klarna då jag inser att de ger poäng efter hur klimatkompenserat jag handlar. I förlängningen kommer det att påverka hur de kan begränsa mig. Det är bara att se hur det fungerar i Kina. Handlar du inte enligt deras krav så kan du på ett ögonblick stängas ute från samhället på olika sätt. Det är inte en utveckling jag vill se.
  8. Jag kommer också från och med nu att göra mig fri från wifi. Började med att stänga av min wifi i natt och upplevde genast en mer kvalitativ sömn. (Att jag inte tänkt på det tidigare då det inte var något nytt för mig att strålningen är skadlig. Men det är ju så att polletten måste trilla ner. Vi gör alla så gott vi kan. Det måste vi komma ihåg).


Vill du ha hjälp att börja frikoppla dig från systemet så finns det ett alldeles nytt spännande initiativ att ta del av. Gå in på  globalwalkout.com och ta reda på mer. 


Känslan av att faktiskt kunna göra något är befriande. Jag är så glad och tacksam att jag kommit så här långt i min egen utveckling. Det som en gång kändes omöjligt är idag verklighet. Jag hoppas jag kan inspirera till mod att våga ta steg. 🧡


Allt gott / Johanna 


1/9 - 

Så går vi in i september. Det har snart gått tre år sedan min flytt. Overkligt men ett faktum. Åtminstone är det tre år enligt det linjära sättet att se på tid. Men när jag stannar upp och reflekterar över min syn på tid kan jag undra om det verkligen är hela sanningen. Är tiden verkligen linjär och om inte vad är den i så fall?

 

Jag börjar skrapa på ytan till ett helt nytt sätt att förhålla mig. Är allt bara ett enda NU eller kan flera nu existera samtidigt? Ja, det är ett mycket intressant ämne jag lär återkomma till, men tillbaka till det jag egentligen ville komma in på det vill säga inlärda tanke- och beteendemönster. Börjar förstå att de är minst sagt många och är djupt innötta sedan århundraden och troligen ännu längre bakåt i tiden (om vi nu ska se på den linjärt).

 

Inlärda mönster hittar vi på alla plan, hur vi lever, äter, arbetar, åker på semester, och inte minst hur vi medicinerar oss, som ju är ett aktuellt ämne. Det här gäller oss alla, ja, hela mänskligheten som blivit tvingad att passa in i en mall. På ytan kan det se ut som frihet men gränserna är egentligen glasklara. Beter du på ett sätt som inte passar in i normen/narrativet är domen hård. Det blev för mig mycket tydligt förra hösten när de som inte ville ta ett experimentellt vaxxin bokstavligen blev utfrysta. Och uttrycker du dig det minsta fel kan du snabbt stoppas in i facket rasist, homofob, bakåtsträvare, ja till och med högerextremist, för att nämna några exempel, och det vill ju ingen riskera att få en sådan stämpel.   

 

Vi har genom århundraden blivit fållade som får in i ett bås utan möjlighet att se ut och trott att det var så livet skulle vara. Men nu är vi många som börjar sträcka på halsen och kika över kanten till båset. Det finns uppenbarligen mycket mer där utanför, mer än vi någonsin kan föreställa oss, och till och med inom räckhåll. Det enda vi behöver göra är att vakna upp ur vår sömn/hypnos för att se och börja återta vår födslorätt, det vill säga friheten att vara de vi egentligen är och kom hit för att vara.

 

Även i mina mörkaste passager genom livet har jag alltid vetat inom mig att det finns mycket mer, något mycket större. Vi bär alla på den vetskapen men har varit olika mycket sovandes. Det handlar om att börja våga lita till vår egen inre röst, vår intuition, med andra ord vår bästa vägledare. Det är dags att väcka den till liv och det är precis det som sker runt om i världen nu, på bred front. men först har vi en väg att vandra igenom en verklighet där allt som legat dolt för våra ögon måste komma upp till ytan för att rensas ut. Det måste bli synligt för att vi ska kunna säga nej tack till det, en gång för alla.

 

Det är ofrånkomligt att vi behöver se det mörka, men kan vi behålla lugnet och andas oss igenom blir vägen ut betydligt smidigare. Konsten är att inte göra motstånd mot det oundvikliga (på det planet har vi inget att säga till om) men vi kan underlätta resan. Där har vi själva var och en all makt. Vi har makt att välja hur vi förhåller oss till det som sker. Det du gör betyder något. Det gör skillnad. Så vattna och ge näring åt din inre röst för det är nu den kan komma till verklig användning. Tro på dig.

 

Allt gott / Johanna

 

Aug 2022


310822 - När bildskärmen blir svart

Så, universum tyckte visst inte att jag skulle titta på play till frukost den här morgonen. Ja, jag vet ju att universum vet bäst men det är inte detsamma som att det alltid är så kul (no offence universe ;-)).


Jag vet, jag vet. Tillbaka till mig, men vanans makt kan vara stor. Den är ju trots allt en slags trygghet. Men sen är det ju så att jag faktiskt vill vidare så då är det bara att gilla läget och jobba därifrån. Ingen idé att haka upp mig på det jag ändå inte kan förändra. Det brukar ju faktiskt aldrig hjälpa. Kanske inte kul i stunden men absolut värt det i slutänden.


Kanske den svarta bildskärmen skapar rum för mig att tänka nya tankar som kan hjälpa och lyfta. Ja, det brukar faktiskt fungera så, vet jag av erfarenhet. Jag fick ju de här orden skrivna, några fördjupade insikter som hjälper. Så tack universum för att du finns och står på min sida. Tack! / J


290822 - Många små pyttesteg

Första dagen på resten av mitt fantastiska liv och jag bygger för fullt, inifrån. Ja, det är så det går till. Det börjar hos mig själv. Ett pyttesteg blir till många pyttesteg som i slutänden blir massiva förändringar. Det innebär att vi alla kan förflytta berg bara vi vågar tro på det, för det enda som kan hindra oss är nämligen hur vi själva tänker. / J


280822 - Är du redo för det röda pillret?

Det handlar om sanningen och inte om vad vi vill eller inte vill se. Sanningen ska göra oss fria heter det ju. Det är där vi är nu, vid valet vi var och en behöver göra (bokstavligen). Tänker vi fortsätta blunda eller är vi beredda att ta det röda pillret, som Neo i Matrix, och se sanningen vad den än visar oss?


Det är en stor tid vi befinner oss i. Sanningen tänker inte låta oss komma undan. Så valet handlar om att följa flödet/förändringen dit den leder oss eller utkämpa en i förlängningen fruktlös kamp uppströms.


Du vet långt där inom dig vem du egentligen är. Du är den där personen som längtar ut, som vill slå dig fri och andas obehindrat. Du har valet. Det är möjligt, om du är redo att möta dig själv som den du är i djupet av din själ?


Kanske är det inte så farligt som du först trodde. Vill du veta? Ta ett första steg och sen ett till. Och du, det är ok att falla för det är så vi lär oss. Det är bara att resa dig upp igen, som det lilla barnet som outtröttligt lär sig gå. Ger det upp? Nej, aldrig. Du var det lilla barnet en gång. Du har det i dig. Bara fortsätt gå.


Allt gott / Johanna


240822 - Tar emot med öppna armar

Kl 04.30. Tidig morgon. Orolig kropp. Kanske för att det var många intryck igår om än fina med öppna, genuina möten och samtal. Mycket kärlek i omlopp. Jag upptäcker till min glädje att jag idag är mer tillåtande mot mig själv och vågar vara och uttrycka mig på ett friare sätt. Jag får vara mig själv utan att försöka smälta in och anpassa mig efter personen mitt emot. Jag vågar tala min sanning.

 

Kl 09.30. Somnade om skönt ett par timmar till. Egentligen är det inget problem att vakna tidigt då jag har all tid i världen. Tänker att jag har fått precis det jag ville, det vill säga all tid i världen, och håller på att vänja mig vid det.


Jag förfogar helt över min tid. Ingen som säger åt mig vad jag ska göra. Det var precis därför jag började jobba som självständig entreprenör för Nu Skin Enterprises för över 20 år sedan. Jag hade visionen att äga min tid men jag brukar säga att det spelar ingen roll varifrån pengarna kommer. En välsignelse är alltid en välsignelse oavsett hur den ser ut och staten, som betalar mig idag, är definitivt skyldig mig en massa pengar då det sannolikt är de som gett mig min ms med diverse vaxxin och miljögifter genom åren. Jag ska i vilket fall ha noll skuldkänslor. Jag är så värd varje öre och idag äger jag verkligen min tid. 


Så jag tar emot livets överflöd med öppna armar i tillit till att jag är omhändertagen nu och för alltid, på ett eller annat sätt. Var först på väg att använda ordet ”tacksam” men kände genast en dissonans i det. Fick mig att fundera. Tacksamhet är något tv-personligheten Oprah pratade mycket om (på den tiden jag var ett fan) och som jag sög i mig. Man skulle skriva en tacksamhetsdagbok för att dra till sig all livets överflöd. Men jag ska vara ärlig med hur jag känner inför ordet tacksam.


Att vara tacksam är lite som att känna mig lyckligt lottad, det vill säga att jag har haft tur och kunde därigenom lika gärna haft otur. Men det finns inget som heter tur eller otur eftersom allt jag har i mitt liv har jag dragit till mig utifrån vetskapen att jag inte är ett offer. Jag vet att jag väljer hur jag vill reagera på det jag möter och jag väljer att alltid ha en positiv inställning och se möjligheterna eftersom möjligheterna går att finna i allt.


Idag vet jag att Oprahs avsikter är mycket tvivelaktiga (vilket är en annan historia du är välkommen att höra av dig och fråga mig om) och att den enda jag kan lita till är jag själv och känslan i mig. Det gäller förstås alltid, i allt jag gör. Nu är känslans tid och inget gift kan längre slinka förbi mitt vakande öga. Inget. Ingen. Nu går jag på känslan. Hela vägen. / J


220822

Det krävs mod att våga resa dig upp men inom dig vet du att det är så värt det. 


190822 - En del av avtalet

Hålla kontakten med mig själv. Andas mig igenom. Jag visste att det ingår att möta mörkret. Det är en del av "avtalet". Jag är här för att göra jobbet så det är bara att möta vad jag än möter och åka igenom. Ingen poäng att fastna i självömkan utan göra det som behöver göras. Om de inte hade lagt beslag på ”kavla upp” så är det precis det uttrycket jag letar efter men det finns ändå bättre sätt att beskriva det. Det behöver inte liknas med tungt grovarbete utan mer att bara vara och färdas igenom obehaget. Jag har gjort det många gånger och gör det igen och igen om så krävs. Det kan gå lätt om än med en obekväm känsla. För det är vad det är, bara en känsla. Inget annat.

/ J


170822 - Tankar en tidig morgon 

Kl. 04.28

Två nätter i rad då kroppen hållit mig vaken. Varför ska jag inte sova? Vad är det jag behöver se? Nu finns bara en väg att gå – min. Det är tiden jag lever i. Då kan jag inte fortsätta ”sova”. Bara att andas mig igenom. ”This shall pass too.”


Ser på mitt hem. Min lilla värld där allt utgår från. Tänker att nu slår jag in på en väg där jag behöver se mina egna mörka sidor vad de än har i beredskap åt mig. Det kommer med säkerhet att trigga i gång saker men jag har egentligen inget val. Jag måste gå igenom. Se med öppna ögon. Från och med nu förändras min verklighet. Jag är verklig. Autentisk. Sovereign. Det är vad min kropp vill säga mig. "Håll dig vaken och levande. Du kommer igenom."

Kl. 10.28.

Somnade skönt om igen. Känns som om dagarna flyter ihop och att det inte spelar någon roll längre vilken veckodag det är. Det enda jag har att gå på är när parkeringen utanför banken är full av bilar. Då vet jag att det åtminstone är vardag. Jag släpper med andra ord alltmer taget. Ett gott tecken.


Ett annat gott tecken är en ny känsla av trygghet inom mig, att det är ok att bara vara jag utan att bekymra mig för vad andra ska tycka. Även om jag känner oklara energier från omgivningen så behöver jag inte lägga det på mig utan bara fortsätta vara mitt fria öppna jag. Jag gör mina val så får andra ta ansvar för sina.


Jag kan också känna en vila i att jag väljer det som är bäst för mig. Även om andra lägger fram världens bästa argument för hur man ska leva så kan jag vara trygg i att jag vet vad jag behöver. Tidigare har jag varit rädd för att göra ”fel” och att det ska få negativa konsekvenser för mig men nu känner jag i stället en glädje och vila i att gå min egen väg eftersom jag vet att det är rätt för mig och därför inte kan bli annat än bra. Jag gör på mitt sätt och det blir så bra så. Känner jag glädje i det jag gör så är det bästa kvittot på att jag håller rätt kurs för mig. Börjar alltmer förstå hur manipulerade vi varit på alla områden också inom det spirituella med alla idéer hur man ska vara och göra. Jag har egentligen bara min egen intuition att navigera efter. Vi alla har. / J


140822 - En tråd i taget

Befinner mig mitt i en massiv inre utveckling och det är så mycket jag skulle vilja dela med mig av att jag inte vet vilken tråd jag ska dra i först. Det är egentligen omöjligt att överblicka det som sker, eller förstå exakt vart jag är på väg, att jag får ta det i små doser och nysta en tråd i taget. Mitt inre arbete står i direkt förbindelse med det som sker på ett större övergripande mänskligt plan och kan därför vara av intresse för fler än bara för mig.


Ännu en faktor som försvårar för mig är att komma över mitt sedan länge inlärda mönster att försöka passa in i det narrativ som vi människor lever i. Vi kan inte se förbi att det i vårt samhälle gäller att ha ”rätt” åsikter för att inte bli utfrusen, förminskad och hånad. Mitt problem är att jag inte längre klarar balansgången mellan att göra det jag förväntas göra och att följa min inre röst, så jag måste välja - stanna i det gamla eller fortsätta framåt. För mig finns bara en väg.


Jag har egentligen redan lagt arbetet med att passa in bakom mig för att följa det jag innerst inne vet är sant. Det är bitvis en smal väg att gå men jag vet att inget kan stoppa mig från att fortsätta. Jag kan inte bortse från den inre drivkraft jag har. Den lämnar mig helt enkelt inte ifred hur mycket jag än skulle vilja försöka. Skitjobbigt stundvis, rent ut sagt, men samtidigt min välsignelse då jag vet djupt i mitt hjärta att det är värt besväret tusen gånger om. Så jag fortsätter dra i mina trådar och nysta lite här och lite där. / J


130822 - Finns ingen quickfix

Med en svalkande dusch och en sur skiva lime kickar jag igång mig igen och återkopplar till kraften i magen. Det är visserligen en varm dag men det ska inte behöva innebära att jag tappar kontakten med mig själv. Jag kan fortfarande vara närvarande även om jag tar det i långsammare tempo.

 

Passerade igenom några tunga energier tidigare idag och fastän jag så väl vet behöver jag ändå påminna mig om att inget är konstant. Jag kommer alltid igenom för det är helt enkelt så livet fungerar. Efter regn kommer sol. Det vet vi med säkerhet även om det ibland kan ta lite längre tid än vi skulle vilja. Och det är vad den här tiden vi lever i handlar om, att lära oss hur vi kommer igenom. Kanske är det inte så komplicerat som vi kan tro.


Det finns ingen "quickfix", ingen injektion som löser allt. Tvärtom är injektionen en senväg som bara gräver vår egen grav, Kan kännas skönt i stunden men har en minst sagt bitter eftersmak. Däremot kan det vi hittills alltid väjt för visa sig vara öppningen och fortsättningen på ett fantastiskt liv. Den enda ”haken” kan vara att du behöver bli bästa vän med dig själv men det kan jag lova dig att det finns sämre dealar. Så andas och håll huvudet kallt. Du kommer igenom förr eller senare. 


Kram / J


130822 - Hemliga rum

Hemliga rum i min trädgård. Krukan som inte borde stått ute under vintern fick i stället bli en installation där gurkan letade sig in genom den trasiga bottnen. Så fantastiskt att hitta möjligheter i det jag inte hade planerat. Egentligen är allt jag möter möjligheter om jag väljer att se det så. Och varför skulle jag inte?

100822 - Helt fantastisk, underbar och oändligt värdefull 

Får en känsla av att glida lättare igenom. Motståndet och rädslan inom mig är inte lika kompakt. Vet att det bara är att fortsätta. Så det är vad jag gör. Fortsätter min resa mot att möta mig själv.


Så många röster i mitt huvud som försöker få mig på andra tankar men jag vet att alla andra vägar är så väl beprövade att de är totalt utnötta. Jag är så innerligt trött på att hålla mig tillbaka. Alla måsten, alla ”rätt” eller ”fel” ropar för döva öron. De ropar att jag är galen, att jag sviker dem, att ingen kommer att vilja ha med mig att göra och så vidare. De försöker allt de kan för att hålla mig på plats men för mig finns ingen återvändo. Antingen lyssnar jag på dem, och fortsätter svika mig själv, eller så ger jag mig ut i det liv som jag vet är fyllt av oändliga möjligheter och då pratar jag inte bara om en fysisk verklighet utan ett inre liv som får mitt hjärta att sjunga och dansa och känna mig som en helt fantastisk, underbar och oändligt värdefull varelse.

 

Ok, värsta scenariot är att jag skulle ha fel, men då har jag i alla fall gett det en verklig chans. Om jag inte gjorde det skulle jag för alltid undra och jag skulle få leva ett liv på sparlåga. Så jag tar risken, eller snarare chansen. Jag har inget att förlora. Bara genom att försöka har jag stått upp för mig och gett mig den respekt jag förtjänar. Det kan till och med räcka riktigt långt. Har inget färdigt facit att presentera bara en inre vetskap att det här är min resa att göra. / J


090822 - Sanningen viktigare än att ha rätt

Jag vet det jag vet. Jag ser det jag ser och det handlar om liv. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.


Någon säger att jag är galen. Någon säger att jag sätter mig över andra men jag fortsätter säga att jag ser det jag ser. Det är bara så det är. Jag vet att vi är många som ser och blir fler och fler. Människor reser sig upp över hela världen. Det är min tröst. Det ger mig mod att fortsätta stå upp för det jag vet djupt inne i mig.


Ja, du kanske tycker att jag uttrycker mig i svepande ordalag men det är också för att skydda mig själv. Du som känner mig sen tidigare vet att jag talade i klartext under en tid på framförallt fb. Jag är tacksam för att jag gjorde det av respekt för mig själv. Jag tog några smällar och valde därefter att ta ett steg tillbaka. En del av mig trodde nog att det bara var att berätta det jag såg men lärde mig snabbt att det räcker inte med övertygande fakta. Så många känslor var involverade som styrde konversationen. Rädslan var kanske den största och vad vi vill ska vara sant. För mig är i slutänden sanningen viktigare än att ha rätt.


Det är inte lättvindigt jag står här. Hade jag velat välja den enkla vägen hade jag inte fortsatt kliva fram. Medveten om att Rom inte bygdes på en dag tar jag nu en alternativ väg att möta människor en till en och ha de viktiga samtalen för den som vill. Så, om du genuint vill ta reda på mer så berättar jag gärna. Skriv till mig så kan vi ha en dialog.


Ett skäl till för mig att fortsätta kämpa för det jag tror på är att jag ser ljuset i tunneln. Jag vet att möta mörkret och mina rädslor är min väg igenom och ut. Jag vet för att jag också ser att vi är så mycket mer. Vi har så mycket kraft inom oss. Vi bär på en enorm potential att skapa våra liv. Smärtan och mörkret vi ser i världen är inte undergång. Det är födslovåndor. Vi håller på att vakna upp och inse vår styrka. Nu är inte läge att ge upp. Smärtan är inte farlig. Den gör bara ont. Så håll ut ett stycke till.


Allt gott / Johanna


080822

Den enda verklighet som finns är den i mig. Det är min inre resa, mina steg, mina genombrott utifrån de erfarenheter som format mig. Att ens försöka jämföra mig med någon annan är ett grovt svek mot mig själv. Det här är min resa och jag gör den på mina villkor.


Mina skyldigheter är främst gentemot mig själv, för min skull och för alla andras. Vill jag göra en skillnad för världen måste jag börja med mig själv. Jag behöver möta mig som den jag egentligen är innerst inne, även de sidor som skrämmer mig, för det är ju så att det är våra rädslor som skapar konflikt. Står vi över våra rädslor, det vill säga inte låter dem styra oss, då kan vi uträtta underverk.


Att möta oss själva kan vara det mest skrämmande och samtidigt det mest fantastiska vi kan vara med om. Jag är övertygad om att det är något jag inte vill missa. / J


070822

Ibland kan jag tycka att det är ett evigt processande på insidan. Om det inte vore för att jag varje dag upplever en påtaglig utveckling så skulle jag för länge sedan gett upp. Ibland landar processandet i en frustration vilket förstås i sig kan vara frustrerande. Men det fina med frustrationen är att den är en hjälp att studsa upp igen, hitta mitt jäklar anamma och bestämma mig för att göra något åt saken. Att jag skulle vara ett offer vet jag vid det här laget är en illusion.


Den här morgonen resulterade min frustration i en övertygelse om att jag kommer att göra allt för att leva mitt fullaste liv så länge jag finns här. Det finns nämligen inga hinder mer än de jag själv målar upp i mitt medvetande. Att inta offerrollen hjälper inte min sak det minsta och inte någon annan heller för den delen. 


Vi människor är så oändligt mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss. Det är vår mänskliga rätt att återta den vetskapen, vår suveränitet och leva våra liv så som vi förtjänar dem, det vill säga helt fantastiska, underbara liv. Vi kan. Vi behöver bara inse att vi varit vilseledda och trott motsatsen. Istället kan vi börja vänja oss vid tanken att vi förtjänar allt vi kan föreställa oss och drömma om.

/ J 


060822

Det lurigaste av all manipulation är att utmåla några människor som ”goda” och andra därmed som ”dåliga”. Det finns ett ”rätt” sätt att tänka och det finns ett ”fel” sätt. Väljer du inte det rätta sättet kommer domen och därefter utfrysningen. Det spelar då ingen roll vad som egentligen är sant.


Jag är en hängiven anhängare av att det är endast sanningen som kan göra oss fria. Och sanningen bär var och en inom sig och det är vars och ens ansvar att stå upp för den. Vi kommer inte undan oss själva och i slutänden är just det faktiskt något fantastiskt bra eftersom livet alltid är på vår sida. Så vad kan egentligen gå fel?


050822

Lyfter fram och använder mig av känslan i magen. Det som tyckts suttit orubbligt fast börjar röra på sig och ge mig hopp. Jag kan lita till min känsla. Börjar förstå det, på riktigt. Enbart logik räcker inte för logik går att manipulera. 

/ J


040822

Ett steg i taget och resan går lekande lätt. En liten skiftning i nuet och jag dansar in i framtiden. Det handlar om tilliten till att livet egentligen är ämnat att vara alldeles fantastiskt underbart. Vi lärde oss tro motsatsen att livet skulle vara en kamp men ingen talade om att allt hänger på hur vi själva väljer att se på det vi möter. Vi väljer perspektivet. Vi har var och en nyckeln. 


Ta hand om dig / J

020822

Knäcker koder på löpande band. Mina ögon öppnas allt mer. Vill inte längre hålla tillbaka. Ifrågasätter allt jag någonsin lärt mig. Ser hur vi, mänskligheten, blivit manipulerade och hjärntvättade under decennier, ja århundraden. Allt det vi känner som vår verklighet är egentligen en stor lögn som blivit det normala. Och den största lögnen av dem alla är att vi inte skulle vara fantastiska, enastående varelser med en oändlig skaparkraft.


Vi har levt i ett fängelse utan att veta om det. Vi har varit skuldbelagda med att det är vi som förstör vår jord. Vi har fått lära oss vad som är ”goda” åsikter och vad som är ”dåliga”. Har du en annan åsikt än den som anses normal får du en massa skällsord kastade efter dig – rasist, homofob, klimatförnekare, antiva(xxx)are, konspirationsteoretiker, högerextremist och så vidare och massan hakar på. Söndra och härska är ett känt uttryck. Någon drar i trådarna och bestämmer vilken åsikt du ska ha. De som inte följer normen ska tryckas ner och hånas, ett fenomen som vi känner igen sen tidigare.


Allt detta kan låt dystopiskt och hopplöst men de goda nyheterna är att vi nått den punkt då allt det mörka som gömt sig under ytan, bakom det så kallade goda, nu kommer fram i ljuset för att förintas. Det måste ske eftersom det mörka inte kan överleva i ljus. Så även om allt kan tyckas hopplöst och totalt kaos just nu så är vi på väg att hela och läka. Det vi var och en kan göra är att hålla oss centrerade i oss själva och låta ljuset inom oss brinna. Hålla huvudet kallt helt enkelt. Efter kaos kommer ordning. Tro på dig och håll ut lite till.


Allt gott / Johanna



010822

Dags att ta mig an augusti månad. Jag är stolt över mig själv och min resa. I slutänden måste jag lyssna till mig själv och ta de nödvändiga stegen hur svåra de än är. Jag som varit så beroende av omgivningens godkännande står nu upp för mig själv och gör de obekväma valen, vilket långt ifrån alla är nöjda med, men vad de kanske inte vet är att jag gör det för dem också. Det finns nämligen ingen annan väg än att följa sanningen. Problemet är att vi lurats att tro att sanningen är lika med undergång men inget kan vara mer fel. Sanningen ska göra oss fria heter det ju och det är en av de pusselbitar genom livet som etsats sig fast i mitt medvetande kanske för att jag djupt där inne visste att det faktiskt var sant.


Så det är bara att fortsätta gå. Alternativet finns inte längre om jag inte vill möta min undergång och det vill jag så klart inte. Dessutom vill jag inte missa äventyret med mänsklighetens uppvaknande. Den som är vaken ser att världen inte håller på att gå under. Långt därifrån. Den som är vaken ser att världen befinner sig i födslovåndor.


Ta hand om dig / J


Juli 2022


310722

Sista juli. Känns nästan som att vi är närmare hösten än mitt i sommaren eftersom nätterna varit så svala. 11 grader hade vi härom natten. Älskar hösten med dess klarhet men ska kanske vara glad över att det är en bit dit då vi troligen har en del turbulens att vänta ute i världen. Jag menar, skönt att inte vara mitt i iskalla vintern om allt släcks ner.


Nu sätts tilliten på verkligt prov. Jag kan bara navigera med hjälp av känslan i mig. Steg för steg. Något stort måste i alla fall vara på gång. En fråga som dyker upp är varför vi har en närmast obefintlig valrörelse med bara drygt en månad kvar till valet och varför vi inte hör något från de som ska vara våra styrande politiker. De verkar ha tystnat. Det borde vara full kommers vid det här laget men det enda jag sett är S och SD’s bleka reklamsnuttar på TV4.


Ja, det kommer att visa sig. Jag sätter i vilket fall min tillit till de goda krafterna och ser till att jag håller mina egna energier höga. Ljuset segrar alltid över mörkret. Vi behöver bara våga tro. Det är en utmaning, jag vet, men när vi väl sett igenom lögnen, att vi inte skulle vara fantastiskt kraftfulla varelser med en oändlig makt att påverka våra liv, då finns det inget som kan stoppa oss. Och vi, mänskligheten, är på gång. Det syns inte i de traditionella mediekanalerna eftersom de är styrda och en del av lögnen, men vågar vi blicka utanför så ser vi hur det jäser och pyr ja till och med kokar och brinner bland människor över hela jordklotet. Mänskligheten vaknar och det är vad allt det här handlar om.


Ja, vi lever i en spännande tid. Så andas och håll fötterna stadigt på jorden för det här kommer att passera precis som allt annat. Det är en universell lag. Inget är konstant utom förändringen och nu förändras förutsättningarna på vår planet. Vi har egentligen inget annat val än att åka med. / J


290722

Har gjort ett riktigt jobb idag. Det gäller att hålla fokus genom passagerna. Idag har båten gungat ordentligt. Jag kan bara göra det som universum ber mig om. Varken mer eller mindre. Och det där med universum är faktiskt inte så mycket hokus pokus. Vad det handlar om är känslan. Det är via den som universum kommunicerar.


Allt är förlåtet. Ligger bakom mig. Här är jag och jag reser lätt. Just nu befinner jag mig på kusten i Norra Bohuslän. Imorgon vet man aldrig var jag är. Men sak är säker. Jag är fri som fågeln. Vem som vill kan slå följe med mig men då måste den också kasta loss. Spelar ingen roll om det är en närstående, en vän eller en ny bekantskap. Det är upp till var och en att ta steget. Ingen annan kan göra det åt dig.


250722

Vindarna där ute tar i. Jag förbereder mig för besök i morgon. Passar på att tvätta lakan och dammsuga. Sen ska jag testa att göra en ny variant av rawfoodbollar med passionsfrukt i den här gången. Kan inte bli annat än en hit.


Jättebra att instagram är borta. Det hade verkligen blivit en kanal med mycket skräp som kom upp i mitt flöde. De vill styra mig och jag kan förstå att det är alldeles för lätt att bara åka med i deras brus. De vill fördumma oss och få oss att inte se och tänka själva. För mig är det mycket bättre att, istället för att ta den där extra rundan på instagram, bara lägga ifrån mig mobilen, slappna av, andas och hålla energierna höga. Det är det bästa verktyget i den tid vi befinner oss i. Närvarande och vaken.


240722

Skalar av. Skalar ner. Till själva kärnan/essensen av den jag är. Vet att det jag gör i mig står i direkt kontakt med det kollektiva medvetna, med hela mänskligheten. Vill jag åstadkomma verklig förändring börjar jag med mig själv. Det går helt enkelt inte att komma undan. Och det är det svåraste av allt för då måste jag möta mig naken precis som den jag är. Men då måste jag också förstå mitt värde och att det jag kommer att hitta bara är vackert. Alla andra tankar om mig som strider mot det är en illusion. Det här gäller oss alla. Därför skalar jag av och plockar fram mig själv i ljuset.